Diggiloos turnéledare vid havet.

Möt turnéledare Ann Lund

2013 kastades Ann Lund in i den här Diggiloo-cirkusen för första gången – utan någon direkt erfarenhet av branschen – i rollen som turnéledare.
Men vad gör egentligen en turnéledare?
– Det är ju service i grunden. Jag koordinerar så att artisternas situation blir så smart och smidig som möjligt hela vägen, med allt från möten och resor till familjer och boende under turnén, allt möjligt är jag med och planerar. Det gäller att få alla på rätt plats i rätt tid och att alla mår bra kängs vägen, säger Ann.

Hon har tidigare mest jobbat inom hotellbranschen, i många år som kvalitetssäkrare på ett hotell i Turkiet. Dessutom är hon utbildad personlig tränare. Men när hon fick frågan om att bli turnéledare fanns det egentligen ingen tvekan om vad svaret skulle bli.
– Då jobbade jag som PT och hade ändå börjat tänka att jag ville göra något annat, jag var så trött på att höra min röst säga samma sak hela tiden. ”Spänn där, sträck på dig, några till klarar du”. Så jag hoppade på och då fick jag en tom dator och lite namn på ett papper –  nu kör vi!

Det blev några intensiva månader med planeringsarbete och efterföljande turné.
– Jag kommer inte ihåg hur jag började ens, jag vet bara att jag jobbade typ dygnet runt då. Jag förstod ju inte den här världen och jag visste knappt själv vad det här handlade om liksom. Men det gick bra till slut. Jag fick lära mig under tiden, säger Ann.

Och mersmak fick hon ändå, efter det där första året. I år blir det hennes sjätte sommar ute på vägarna med Diggiloo.
– Jag tror jag är så van vid att jobbet är mitt liv, så har det alltid varit. Det har alltid varit mycket fart, många nya människor och nya saker att lära sig hela tiden. Året ser inte likadant ut, det är väl det som är kul att man går in i olika faser liksom. Att inte sitta på kontor hela tiden eller vara ute på fält hela tiden.
Vad är det roligaste med ditt jobb?
– Det roligaste är att man får träffa så mycket människor, nya människor hela tiden och eftersom vi jobbar med underhållning så jobbar vi ju oftast med positiva upplevelser. Vi skapar något och det ska vara kul. Jag tycker det är lyxigt att jobba med någonting så positivt. Sedan är det ju otroligt jobbigt med alla tråkiga platser vi får besöka, slott och herrgårdar och alla miljöer, säger Ann med ett skratt.

En av de största utmaningarna med jobbet är att arbetssättet hela tiden måste utvecklas Varje år är det nya kombinationer av människor och viljor som man får hantera på olika sätt.
– Alla man jobbar med är ju extremt duktiga i sin genre, inom sitt yrke. Det är allt ifrån ljus och ljud till content och koreografer. Jag får jobba med proffs i alla led liksom. Det känns väldigt privilegierat och kul.

Genom åren har Ann samlat på sig ett helt gäng med minnen, vissa starkare än andra och vissa med en lite bitter eftersmak. Bland annat minns hon året med trailerolyckan, som ju var hennes första år.
– När det händer en katastrof så är det skönt att få agera, men vi sitter i en buss och kan inte hjälpa till, vi kan bara spekulera. Folk var lite nervösa, men så fort vi var på plats hjälpte alla bara till med det man kunde, säger Ann.

Ett annat starkt minne är från en efterfest som spårade ut lite i Båstad. Det brukar ofta bli lite extra festligheter efter våra shower i just Båstad men det här året var något alldeles speciellt. Det var bland annat en stor brasa på stranden och hemliga nattbad ute på Kallbadhuset.
– Man får ju ha i beaktande att det här var mitt första år så jag visste inte riktigt vad som gällde. Men precis när vi satt där och badade, runt 4-snåret, så kom polisen för där fick man tydligen inte bada.
Det blev lite panik, någon kastade sig ner i havet, någon klättrade över staketet och någon satt kvar i vattnet. Ann däremot gick raka vägen till polisen, rabblade sitt personnummer och smet iväg.
– Ja, vissa flydde och vissa tog sitt ansvar. Jag tror inte att det blev en polisanmälan, men jag minns inte riktigt. Det var i alla fall en magisk kväll, säger Ann.
Så nu återstår bara att se vad som kommer hända under årets Båstad-besök…