Blogg augusti 8, 2016
Jag tog mig ett litet snack med Emanuel Norrby, en av våra grymma musiker. Jag måste erkänna att det kändes nästan lite konstigt att intervjua honom då vi vanligtvis har en otroligt oseriös relation där vi mest driver med varandra. Men han han är också en mysig liten krambjörn som gillar att köpa kinderägg till hela gänget. Så jag fick faktiskt några bra svar trots allt!
Vad har du för roll i Diggiloo?
Jag är Diggiloos kapellmästare. Det innebär att jag är musikaliskt ansvarig för hur resultatet blir, så jag gör en del förarbete som till exempel arrangemang tillsammans med Arvid som spelar keyboard. Men framförallt ansvarig för det musikaliska då.
Vad gör du annars?
Jag spelar musik på heltid faktiskt, just nu är jag mitt uppe i Orups ”Viva la pop”, hans krogshow där jag spelar keyboard, gitarr och dansar även lite. Så vi kommer köra en arenaturné i höst som avslutning på ett 2,5 år långt projekt.
Hur ser dina framtidsplaner ut efter det?
Jadu, jag har lite framtidsplaner som jag nog inte får prata om ännu tror jag. Men det är lite saker som händer som ska bli väldigt spännande.
Har du några andra framtidsdrömmar om vart du vill att musiken ska ta dig? Egna artistdrömmar kanske?
Njaej, det kan jag väl inte påstå. Jag skriver ju en del så det hade varit kul att släppa något någon gång men jag kan inte säga att jag har artistdrömmar på det sättet. Men jag vill gärna ha lite mer tid till att skriva mer eget så det är väl en framtidsdröm kan man säga. Det är svårt att prioritera det när det händer så mycket annat hela tiden bara.
Hur kommer det sig att du började med musiken?
Jag kommer från en musikfamilj från början, en pappa som är musiklärare och en mamma som bodde på landet på Gotland med ett stort musikrum bredvid mitt sovrum. Så jag började spela massa instrument redan när jag var liten. Så på den vägen är det!
Vad skulle du säga är det bästa med Diggiloo?
Det är nog stämningen och helheten på något sätt. Det finns så många bra förutsättningar, det är sommar, det är turné och man jobbar med så många härliga människor. Det är kul med musik och det är verkligen härligt alltihop.
Vilket är ditt bästa minne från Diggiloo-åren?
Jag måste nog ändå säga att ”Life on Mars” är en riktig höjdare tycker jag, och den är så väl framförd och det är så mycket hjärta och historia bakom. Det är en helt fantastisk låt som jag älskade redan innan och Thomas levererar den med full ära. Så alla gånger man får köra ”Life on Mars” skulle jag nog säga.
Du blev precis väldigt uppmärksammad för att du avbröt ett bråk under er spelning på Så mycket Burgsvik. Vad var det egentligen som hände? (Om ni inte sett artikeln så kan ni läsa om händelsen här)
Jadu, det var under vår sista låt som jag märkte att det var lite turbulens framför scenen där två eller fler snubbar som började gruffas lite. Så det var ett bråk som hängde i luften och då tänkte jag att vi kanske skulle gå in och stoppa det innan det blev ännu tråkigare. För när det är sånt där så påverkas alla, det påverkar oss och det påverkar publiken som står runtomkring. Så det blir bara en dålig vibe och svårt att fokusera på att leverera underhållning och då går det ut över publiken. Så då tänkte jag att då kan jag rikta alla lampor mot dem som bråkar så skäms de och slutar, vilket de gjorde. Så det var ju bra!
Vad tycker du om uppmärksamheten du har fått efter hela historien då?
Ja, det är väl nästan lite komiskt att det har blivit en sådan stor grej av det. Men det klart att det är roligt att folk tycker det var bra gjort, men i min värld var det ingen stor grej egentligen.
Det verkar vara desto större grej för alla andra och han kallas numera för ”den svenske artisten” av resten av gänget…
Som vanligt avslutar vi med fem snabba med Emanuel aka ”den svenske artisten”!
Melodifestival eller Diggiloo? (”Är inte det samma sak?”)
Sommar eller vinter?
Schlager eller rock?
Paljetter eller nitar?
Premiär eller sista spelningen?
