Som jag kanske råkat nämna några gånger nu så var jag otroligt trött i lördags och nu äntligen kommer historien bakom.
Vi är ganska många som åker runt med hela den här cirkusen så vi blir ett ganska stort ekipage när allt ska förflyttas från en spelplats till en annan. Och fort ska det gå, vi har ju ofta spelningar flera dagar i rad. Då krävs det såklart att vi har duktiga chaufförer och jag tänkte prova på och se hur deras jobb går till helt enkelt.
Deras jobb börjar när alla andras tar slut kan man säga. När showen är slut börjar ju allt rivas och ska packas in i lådor som i sin tur åker in i lastbilarna. Det brukar vara klart ungefär vid klockan 2 på natten efter spelningarna. Då är det dags att vara pigg och vaken för då rullar chaufförerna iväg mot nästa spelställe.
Jag åkte iväg med Bäsen som alltså är en av våra chaufförer vid 2.30-3 någonting skulle jag gissa på. Ärligt talat hade jag inte speciellt bra koll på vad klockan var för jag var trött redan från början. Bäsen heter egentligen Thomas, men jag har nog aldrig hört någon kalla honom det. Han heter Bäsen helt enkelt! Och när jag frågar varför kommer han inte ens ihåg själv riktigt, det var så länge sen han fick sitt smeknamn men han tror att det har med baseboll att göra…
I alla fall. Vi stannade till efter ungefär tio mil för att tanka och jag bara kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre. Skönt att det var ljust hela natten i alla fall så det inte kändes som natt. Men jag förstår verkligen inte hur Bäsen (och alla andra såklart) klarar av att vara så pigga och köra hela nätterna! De är helt otroliga verkligen. Efter några mil till så gick jag faktiskt och la mig en stund, jag har ju ändå ett jobb jag måste sköta på dagen också…
Men när vi kom fram så tror jag att klockan var ungefär 6.30 (jag sov så det är svårt att veta exakt) och då var det dags att placera ut alla lastbilar så att man enkelt kan packa av alla lådor på bästa sätt så det gjorde Bäsen tillsammans med Hampus, som är packningschef, och vår arenaansvariga Jossan. Så när jag vaknade till så var arbetet redan i full gång. Jag stapplade mig bort till husbilarna där Patrik stod och lagade frukost, bacon, ägg och våfflor. Då blev jag allt lite piggare en stund. Men sen var jag tvungen att gå och lägga mig en stund till och trots det var jag helt förstörd hela dagen. Ja, en stor eloge till alla våra duktiga lastbilsförare, jag är SJUKT imponerad. Och övertygad om att det nog inte är ett jobb för mig…
