Featured maj 27, 2016
Mannen som gav tonartshöjningen ett ansikte är tillbaka!
Lasse Holm har svart bälte i trallvänlig schlager och är hjärnan bakom stänkarna ”Främling” och ”Canneloni Macaroni”. Efter en liten paus från de stora scenerna gör han i sommar en bejublad comeback i Diggiloo. Starkare än någonsin och kanske till och med snyggare än någonsin.
Inför den här intervjun var det oundvikligt att inte tänka på den amerikanska rapparen LL Cool J:s textrad ”Don’t call it a comeback I’ve been here for years”. För du är ju ständigt aktuell, vare sig du vill eller inte. Hur gör du?
– Tror det hänger ihop med att jag alltid måste vara i rörelse. Jag måste ha saker att göra annars blir jag tokig, så har det alltid varit. Det i sin tur gör att det ena leder till det andra. Och det senaste året har varit väldigt hektiskt med flera sidospår, men det är kul. Det är så jag vill ha det och det gör mig väldigt stimulerad. Jag är en gammal gubbe men fortfarande ung i hjärtat. Eller som Lill-Babs sa: jag är inte gammal men jag har levt jävligt länge, hahaha.
Först Guns n’ Roses med ”Not in this lifetime tour” och sen självaste Lasse Holm med Diggiloo. Är detta de stora återkomsternas år?
– Ja kanske det, hahaha. Skämt åsido, jag bestämde mig för att kliva av för några år sen och bara göra mina egna grejer ett tag. Du vet, spela för en publik på 200-300 snarare än 8 000-9 000. Men det här underbara gänget har frågat om jag inte ska hoppa på igen och i år kom suget tillbaka. Fast någon regelrätt skilsmässa har det aldrig varit tal om. För även om jag inte varit på scen så har jag ju ändå varit delaktig i produktionen, smugit runt i kulisserna och deltagit i det kreativa
arbetet. Och när jag väl hade bestämt mig, då kändes det bara härligt och lustfyllt. Fast jag vill verkligen betona att det är en högst tillfällig comeback och just därför tänker jag njuta lite extra under de här spelningarna i sommar.
Under tiden du varit borta från de stora scenerna har du hunnit med en hel del
annat. Som till exempel att skriva en självbiografi. Berätta!
– Den heter ”En hel massa Lasse” och handlar om mina 55 år i branschen. Och tar upp allt från barndomen och programledarskapet till mina stormiga samarbeten med Bert Karlsson och Carola. Och mycket mycket mer. Jag blandar både sött och salt. Så det är inte bara rosa skimrande moln utan även mörkt på sina håll, som i de flesta människors liv. Hursomhelst är det ärligt och uppriktigt på ett sätt som jag aldrig ventilerat tidigare.
”Jag är inte gammal men jag har levt jävligt länge.”
I boken delar du med dig av bakgrunden till flera av dina hits. Jag läste till exempel
att du hämtat inspiration till ”Canneloni Macaroni” på en lokal pizzeria i Vallentuna. Är det verkligen sant?
– Hahaha, ja absolut. Jag hade skickat demon på låten till en polare och han sa direkt ”Va fan, Lasse den här kan du inte köra på engelska eller svenska. Inget jävla baby, baby och sånt, utan på ett romantiskt språk som spanska, portugisiska eller italienska.” Först tänkte jag be Eddie Oliva eller smörsångaren Umberto Marcato om hjälp, för vi hade gjort lite prylar ihop tidigare. Men rast-
lös som man är, tog jag frugans hoj till den lokala pizzerian och bad om en meny och cyklade hem igen. Själva texten skrev jag sen på 20 minuter i köket och den låten har jag levt på i över 30 år, hahaha.
Hur såg själva skaparprocessen ut i övrigt?
– Om jag ska vara riktigt ärlig brydde jag mig inte så mycket om texterna. Det var musiken, intervallerna och svänget som jag brann för. Men ju äldre jag blir desto mer har jag upptäckt texternas betydelse. Så är det.
Skriver du fortfarande?
– Ja, jag skriver litegrann, men inte alls som när jag var mest aktiv. Långt ifrån. För då hade jag allt samlat, med studio, skivbolag, kontaktnät, distribution. Idag har jag avvecklat allt det där och lämnat hetluften, för att kunna ägna mig åt det som passar mig bäst för tillfället.
Apropå dina låtar. Medina som också är med i Diggiloo har ju gjort en version av din gamla hit ”Miss Decibel”. Vad tycker du om den?
– Den är kanon! Vi gör ett litet skojnummer av det i showen där jag gör en snutt på min bronsålderversion och sen kommer de in och river haket med sin uppdaterade grej. Tycker de är grymma och jag har verkligen tagit Ali och Sami till mitt hjärta.
Kan du avslöja något annat spännande?
– God musik, dynamik och galenskap i en hejdlös mix. Sen måste jag än en gång lyfta hiphopduon Medina, som jag tycker är en frisk fläkt i Diggiloo. I övrigt blir det som vanligt allt från pop och rock till schlager och opera. Och en hel del humoristiska överraskningar såklart.
Vad har du för planer utöver Diggiloo?
– Torgny Söderberg och jag har en massa idéer där vi vill förvalta våra alster på ett spännande sätt. Vill helst inte prata mer officiellt om detta ännu, men det handlar extremt kortfattat om vår gemensamma låtskatt på drygt 1000 låtar.
Om vi blir snäppet allvarligare, hur går för Sverige i fotbolls-EM?
– Oj det blir tufft, men allt kan hända. Får Sverige igång sin lagmaskin då kan det bli riktigt kul. Räkna aldrig bort en underdog.
Text: Johan Nathell
Bild: Kristofer Sandberg
