Minne juni 5, 2017
En av årets Diggiloo-veteraner är Charlotte Perrelli som är med för inte mindre än sjätte gången. Vi tog oss ett snack med henne för att prata om minnen från åren som gått och vad hon bär med sig efter alla år. Den sommaren som är tydligast inpräntad hos henne är sommaren för fyra år sedan.
– Mina starkaste minnen är från 2013, helt klart. Jag var ju höggravid i princip hela turnén! Adrian kom 30e juli och vi var i Svaneholms slott bara två dagar senare när han var 46 timmar gammal och jag stod på scen igen. Det giget var väldigt speciellt, hela sommaren var väldigt speciell eftersom alla hela tiden var på helspänn. När, var, hur kommer han? Skulle jag missa något gig? Men när han väl kom och allt gick så bra och jag faktiskt mäktade med att stå på scen igen, det var väldigt starkt på många sätt. Det var väldigt starkt för mig att stå där och göra de stora balladerna och få det gensvaret från publiken. Det satt ju ändå några tusen kvinnor i publiken som kanske gått igenom samma sak och som förstår att det faktiskt är en stor prestation att föda ett barn. Sedan så tror jag att man förstår att där och då handlade det inte om att det var just det som kroppen sa till mig att det var det den behövde eller ville att jag skulle göra, men det handlade om att jag hade bestämt mig för att genomföra, att jag skulle klara av det. Man bara gör helt enkelt. Det var en häftig känsla och det är mitt absolut starkaste minne och det kommer det nog alltid att vara, säger Charlotte.
Även Jessica Andersson har ju varit med på Diggiloo väldigt många år, och trots att hon har så många minnen att välja på så är det just den sommaren när Charlotte var gravid som hon minns allra tydligast.
– Första gången jag såg honom där bakom scenen i Skurup, det var väldigt starkt för mig. Charlotte är en sådan fenomenal kvinna som orkade genomföra den föreställningen, och som hon gjorde det. Det blev så mycket känslor, så när vi hade en prata på scenen där på Svaneholms Slott och jag precis hade sett lille Adrian så grät jag bara. Jag kunde inte få fram några ord, det var så känslomässigt starkt för mig. Det kommer jag nog alltid bära med mig, säger Jessica.
En annan rolig händelse är när vi två år senare återigen var på besök i Skurup på Svaneholms Slott, den här gången på lille Adrians 2-årsdag.
– Då kommer producenten Patrik Krall gående med Adrian, på scenen, direkt efter sista finallåten. Så han kom gående där uppe på catwalken och han gick hela vägen fram till mig och alla började sjunga ”Ja må han leva”. Det var jättejättefint verkligen, riktigt häftigt. Det är också ett av mina starkaste minnen, säger Charlotte.
Såhär såg det ut då:
