Blogg juni 25, 2016
Vem är han, mannen som ser till att all teknik är på plats och fungerar som den ska? Rekvisita, ljud, ljus och allt annat man inte tänker på som ska med. Killen med den grova munnen och det stora hjärtat. Han heter Daniel Andersson och bor i Malmö.
Men Danne, vad innebär det egentligen att vara tekniskt ansvarig, eller PM som det också kallas?
Vad ska man säga? Det är mitt jobb att se till att det kreativa går att genomföra tekniskt. Med allt från att någonting ska komma ner från taket till att gitarren ska låta och hela den kedjan däremellan. Och det är mycket förarbetsmässigt, att ta fram tekniken i samarbete med en teknikleverantör men det är också att utse personal till de olika positionerna. För givetvis är det så att jag kan ju inte allt, jag kan inte ljud, jag kan inte ljus på det sättet. Men däremot är det mitt ansvar att se till att det finns någon på plats som kan det.
Vad har du gjort tidigare?
Jadu, det här blir ju mitt…ja, vad blir det? 2,5 år har jag gjort kan man säga eftersom jag vikarierade lite där min första sommar. Så min andra hela sommar. Men vad har jag gjort innan? Jag har gjort en rad olika saker. Jag har gjort ett par Eurovision, riggningsmässigt då, samt även en del teater och Julgalan till exempel och haft lite olika roller under olika produktioner. Jag gör även mycket lokalt, när olika produktioner kommer till Malmö så ser vi till att det blir rätt just med den här tekniska biten då. Jag har ju jobbat med det här i tio år så det har passerat rätt många produktioner genom åren.
Men har du alltid varit inom den här branschen alltså?
Nej. Jag är ju en sådan där spretig jävel så jag har gjort lite allt möjligt. Jag började jobba med leksaker och det var där jag träffade de killarna som jag jobbar med fortfarande faktiskt och det var de som tog in mig i den här världen när de bytte hit. Och idag har vi ju bland annat en mekanisk verkstad där vi bygger mycket. Det är ju till exempel jag som byggt hela Diggiloos stage set (vilket alltså är allt som är på själva scenen, till exempel det som musikerna står på osv) från scratch. Så vi gör många sådana speciallösningar, tekniska lösningar, till olika produktioner.
Vad skulle du säga är det bästa med Diggiloo då?
Det är tveklöst sammanhållningen. Vi ställer upp för varandra på ett sätt som är svårt att hitta och som jag inte har sett i samma utsträckning någon annanstans. Och det får man nog tacka Krall (Patrik Krall, vår producent) för, Patrik har ju alltid haft Diggiloo som sitt lilla skötebarn så det är nog mycket tack vare honom. Man är duktig på att värna om varandra helt enkelt. Och vi jobbar långa dagar, extremt långa dagar och folk har kanske bredare arbetsuppgifter på Diggiloo än man brukar ha men det går ju för att alla ställer upp för varandra. Så det är utan tvekan sammanhållningen.
Vilket är ditt bästa Diggiloo-minne?
Jag måste säga…det är både det bästa och det sämsta, men vi hade två gig förra året som var skit, i alla fall vädermässigt. Det var premiären som vi var tvungna att ställa in och Vänersborg där vi körde trots att vädret var emot oss. Men då blev jag ändå så stolt och så glad över hur beslutsfattningen fungerade och hur mycket folk litade på varandra, speciellt i Grebbestad, för man tar inte ett sådant beslut i onödan. Och i Vänersborg blev jag väldigt imponerad över hur bra vi ändå genomförde det och hur grymma publiken var hela vägen, att det blev så bra som det faktiskt blev.
Vad tror du om den här sommaren?
Jag är inte tillräckligt konstnärlig för att se hur det blir på scenen. Jag hinner ju inte titta någonting på repen heller så det vet jag ingenting om men jag har en känsla av att man får ihop hela showen på ett bra sätt i år och att det är en bra mix. Det är kanske inte alltid så bra att ha en superstjärna med som ska vara finare än alla andra, jag tror det är svårt att få till en bra gemenskap och gruppkänsla då. För det är ju lite samma för dem som det är för oss, det är viktigt att de känner ”grupp” för det är då det blir magiskt liksom. Och det tycker jag de lyckades väldigt bra med förra året och det känns som att de har gjort det även i år. Det behöver bli den där familjen för att det ska bli bra och det är först då man klarar av att leverera det hela vägen fram till publiken också. Så jag tror de har alla förutsättningar för att bli ett fantastiskt år och det verkar som att det är ett gäng som har väldigt roligt. Sedan har vi ju även två nya regissörer (Lotta Furebäck och Sandra Koffner) som är fruktansvärt duktiga på det de gör och på att leverera show.
Och så kör vi fem snabba med Danne:
Diggiloo eller Melodifestival?
Sommar eller vinter?
Schlager eller rock?
Paljetter eller nitar?
Premiär eller sista spelningen?
Sådär, då känner ni vår kära Danne lite bättre. Och han hänger med hela sommaren så ni lär se någon bild eller två på honom här på bloggen senare i sommar.
Jag vill också passa på att önska er alla en härlig midsommar så hörs vi!
Kram
