En pratstund med Sandra Koffner

Foto: Kristofer Sandberg


Du är doldisen som regisserar Diggiloo, berätta lite om dig själv!

Sandra: – Jag är uppväxt i Mölndal och började dansa balett när jag var runt fyra år. Så det var inkörsporten till showbiz för mig, hahaha. Nej, men skämt och sido så tog dansen väldigt mycket plats i mitt liv. Den var min stora inspiration och glädje och gjorde mig starkare som person. Sen fortsatte jag på samma spår när jag blev lite äldre och började på Balettakademin i Göteborg. Efter skolan fick jag jobb på Wallmans salonger, först i Malmö och sen i Stockholm. Därefter rullade allt på väldigt snabbt med mängder av olika shower – med allt från Labero i Monte Carlo och Lena och Orup till riksomfattande turnéer med Jonas Gardell samt mängder av stora tv-produktioner. Var till exempel med när Martin Stenmarck vann mello med ”Las Vegas” 2005. Så dansen är anledningen till att jag är där jag är idag. Helt klart.

 

Är det en fördel att du själv varit dansare tidigare och stått på andra sidan?

Sandra: – Absolut! Dansen har lärt mig alla aspekter av yrket – från koreografi, kläder och teknik – vilket naturligtvis varit otroligt lärorikt och givande. Sen har jag stått där på scen och upplevt det hårda arbetet bakom en show på riktigt nära håll. För vi var dom som ofta kom först och gick sist, så det slitet gör också att man får en ödmjukhet inför rollen och såklart en unik inblick i processen. Vilket såklart är användbart när man leder en större grupp av kreativa själar. Jag har ju koll på allt från vilka skor som dansarna behöver i ett specifikt nummer till hur övergångarna blir bra. Så min danserfarenhet är definitivt nåt som gynnar mig i mitt nuvarande yrke.

 

När var brytpunkten för ditt karriärbyte?

Sandra: – Hmmm, det var nog för ca 10 år sen när jag dansade på en stor julgala. Och under repetitionerna började jag leka med tanken att gå in och peta i innehållet. Minns att jag nämnde mina regissörsdrömmar till bland annat Charlotte Perrelli som peppade mig till att prata vidare med vår producent. Sagt och gjort, efter vårt samtal erbjöd han mig iallafall att göra nästa års uppsättning. Vilket var både skrämmande och kul. Och på den vägen är det.

 

Vad är passionen med yrket?

Sandra: – Oj! Allt! Musiken, kostym, ljus, ljud. Ser det som en tavla med olika färgpaletter som ska harmonisera. Det handlar väldigt mycket om att forma en helhet där allt ska klaffa, snarare än små detaljer. Även om detaljerna också är oerhört viktiga. Är nog en konstnärssjäl i grunden precis som min mamma, hahaha. I samma ögonblick som jag hör en låt eller ett musikstycke så ser jag bilder och börja tänka stort. Sen börjar arbetet att förmedla mina bilder till nåt som är mer konkret och publikkompatibelt. Blir lite som att lägga ett pussel med väldigt många och komplexa bitar.

 

Var hämtar du inspiration ifrån?

Sandra: En viktig källa är framförallt alla mina år i nöjesindustrin – på olika positioner. Jag har regisserat i 10 år men dansat i ytterligare 20 år så det är från den kappsäcken som jag plockar idéer och tankar. Sen inspireras jag självklart av en mängd andra saker också. Kollar till exempel mycket klipp på Youtube – både gammalt material och sånt som är dagsfärskt. Det man inte kan vara live på får man helt enkelt söka på. Såg bland annat halvtidsshowen på Superbowl med Snoop och Dr Dre tidigare i år, vilket såklart var galet. Sen går jag i princip på alla de största produktionerna i Sverige då jag jobbat med de flesta i branschen. Så det är klart att man tar in kreativa spännande grejer från en mängd olika håll och kanter.

 

Vad utmärker en bra regissör enligt dig?

Sandra: – Lyhördhet. Att möta artisten är grundläggande för mig. Vi jobbar med konstnärer och ska ha respekt för deras varumärken och känslor. Så det är superviktigt att kunna lyssna in, men samtidigt vara en stark och tydlig ledare. Alla är lika betydelsefulla i näringskedjan, från scentekniker till artisten själv. Allt måste funka. Utan helheten kommer du ingenstans. Men visst det är en balansgång mellan kompromisser och viljor.

 

Har du nåt drömprojekt som du skulle vilja ge dig på – utöver Diggiloo då?

Sandra: – Alltså jag lever ju i min drömvärld, vilket är så härligt. Jag älskar verkligen dom här stora showerna med mängder av artister och musiker. Så att få möjlighet att göra Sveriges största sommarshow år efter år är ju helt fantastiskt. Utöver det så hade det varit kul att regissera ännu fler tv-produktioner.

 

Vad kan publiken förvänta sig av sommarens turné?

Sandra: – Helst vill jag inte spoila nåt, hahaha. Men vi kan väl säga så här. Räkna med lite nya dramaturgiska grepp på scen men också en helt unik hyllning till världens största band genom tiderna. Mer säger jag inte. Det måste upplevas på plats, jag lovar, hahaha.