Stjärnor, Näcken och överläkare Molander

YouTube video

Artister:
Lasse Holm, Linda Bengtzing, Måns Zelmerlöw, Molly Sandén, Lotta Engberg, Nanne Grönvall, Stefan & Kim, Thomas Petersson, Magnus Johansson, Geir Rönning.

Spelplats (26 konserter)
Avesta, Bispgården, Borås, Båstad, Ekenäs, Eskilstuna, Grebbestad, Göteborg, Haparanda, Hok, Hällefors, Järvsö, Kristianstad, Lidköping, Malax, Norrtälje, Ronneby, Skellefteå, Stockholm, Sälen, Vadstena, Visby, Älvsbyn, Öland.

Det här var sommaren då Diggiloo-gänget sken ikapp med solen. Linda Bengtzing visade vad rock betyder och Lotta Engberg vad det musikaliska
40-talet innebär. När det började skymma gjorde Molly Sandén en makalös tolkning av Halleluja, och Måns Zelmerlöw tog i från tårna i mäktiga Et Maintenant. ”Dessutom fick svenska folket äntligen stifta bekantskap med Stefan & Kim”, säger Lasse Holm. ”De två är enormt musikaliska och roliga att se på en scen. Få lär glömma hur de spelade piano med sina intima kroppsdelar.”

”Det har väl knappast undgått någon att Magnus Johansson älskar att spela trumpet. Men den där natten efter konserten i Båstad, jag tror klockan var halv fem, uppskattade gästerna på hotellet knappast hans ljuva toner. Särskilt inte sport- reportern Ola Wenström, som hade tagit med hela familjen på Diggiloo och råkat få rummet bredvid Magnus. Jag vaknade också med ett ryck, när Magnus plötsligt – och i sällskap med ett gäng glada kamrater – ’fick feeling’ och började spela trumpet på balkongen. Jag gick ut och ropade ”För h-lvete, lägg ner”. Nästa morgon var det lite spänd stämning, men alla blev glada när Magnus bad om ursäkt med en flaska vin till ’de drabbade’. Och nästa föreställning fick han en gliring, då jag berömde honom för hans flitiga dygnet-runt-övande.”

”Nanne visade sig från sin mest busiga sida. När vi spelade i Norrland övertalade hon en P4-reporter att ta ut mig på en udde vid Storforsen. Jag svarade artigt på fråga efter fråga om Näcken, och undrade stilla vad hans problem var. Plötsligt hoppade Nanne fram bakom en buske, och skrattade sig halvt fördärvad över att ha lurat mig i fällan.”

”Jag ruvade på min hämnd på Nanne. Och en dag i turnébussen kom jag på det! I showen pratade hon ju om sina hemorrojder, så jag började skriva ett mejl till henne, där jag utgav mig för att vara Torsten Molander, överläkare på Regionsjukhuset i Östersund. Jag skrev att jag forskade på hemorrojder och undrade om Nanne var intresserad av att delta i en undersökningsgrupp. Precis när jag skulle skicka iväg mejlet kom jag på hur jag kunde vässa skämtet! Jag ringde till Bosse Parnevik och förklarade mitt hämndskämt. Han tyckte det lät helkul, och skaffade tekniker och inspelningsstudio. Därifrån ringde han till Nanne och utgav sig för att vara överläkare Molander. Hon lät helt förskräckt – haha! Och på nästa konsert avbröt jag Nanne mitt i hennes snack. ’Var det inte så att en läkare från Östersund ringde dig häromdagen?’ frågade jag. Hon blev mållös. Och så rullade vi ut filmen med Parneviks samtal med Nanne på storbild-skärmen. Det blev en hel del asgarv – både i publiken och på scenen!”